Möjligen inkommen med vallodlingen på 1700-talet, spridd i vägkanter, åkerholmar och -diken, igenväxande hagbryn, ödetomter, parker, kalk- och sandstensbrott m.m., rapporterad även från ett källkärr (Ekholm & Hallin 1980a). Enl. Hartman (1866) saknades växten i bl.a. södra Närke vilket numera inte är fallet. Malmgrens (1982) förmodan att arten är under spridning tycks vara riktig. I Glanshammar uppletades 38 lokaler (Nilsson 1986).

Bestånd om mer än 100 ex. fanns vid Falla i Hallsberg 1973 (Dalhielm ms) och längs 80 m av en åkerväg vid Myrö i Rinkaby 1925 (Broddeson ms).