Torr- och friskängsväxt, täml. allm. bl.a. i det kalkrika Glanshammar (Nilsson 1986), f.ö. mestadels mkt sälls.–spridd på åssand och moränkullar, i trädor och i brottomgivningar på kalk, skiffer och slagg samt kring gravhögar och odlingsrösen. I Kilsbergskantens rester av forna lövängar finns den ännu långt inne i lundarna där igenväxning hindras genom ytnående berg och block, bl.a. 1997 vid Rökärr i Kil granne med bl.a. sårläka. Den växer också på sandstränderna av Hjälmarens holmar (Morander ms 1980).

Massförekomster av backsmultron sågs av Broddeson (ms) vid Hulne hage i Viby 1938, vid Sånne i Asker ”genom hela byn och ända uppe i skogen” 1940 samt vid Lanna vägskäl i Hidinge 1926 och 1938 och av Hallin (ms) vid en hage vid Vilsta i Hackvad 1964.