Fuktängsväxt, förr täml. allm., numera täml. sälls.–spridd, men ojämnt förekommande och saknas mestadels i Skogsbygden. Enl. Blomquist & Rosenberg (1921) hyste ”Närkes slättsjöar” växten. På öar och skär i Hjälmaren är den känd från 7 lokaler 1886–1904 (Callmé 1887a, Grevillius 1893a, b, Birger 1905).

Den växer vid källkärr, bäckar, diken m.m. Stora förekomster fanns i fuktängen vid vägkorset Ö om Asker kyrka 1933 med ca 200 tuvor samt i en björkdunge 600–700 m mot Hidingebro från Lanna bruk station i Hidinge med minst 200 tuvor 1940 (Broddeson ms).

F. strictaeformis [Tuvstarr/Vasstarr × Tuvstarr?]

Hallsberg Sköllersta Vinala äng A. Ringselle (Hedera 1886).

Örebro Axberg prästgården K. Kjellmark (Hedera 1886).