Först uppgiven av Dusén (1880) på uppgift av Behm: Storsjö: kyrkby.

Arten förekommer nästan uteslutande kulturspridd på vägkanter och på öppen mark vid järnvägsstationer. Någon gång sedd vid fäbodar och från vägkanter spridd till ängar och älvstränder.

Höjdgräns 840 m: Tännäs: nära riksröset 149B (18C 0b 3- 3-, !).

Sibirisk björnloka är sällsynt i Härjedalen. Den är påträffad i 16 rutor i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell, Sveg och Lillhärdal. Som kartan visar är spridningen över landskapet ganska jämn. Vissa av lokalerna på kartan är preciserade av Danielsson & Nilsson (1988).