Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Byn Remmen nära Kålsätt."

Kallgräs växer oftast bland vitmossor i mycket blöt miljö, t ex på gungflyn ute på myrflak och vid sjöar och tjärnar. Som följeväxter ser man ofta vattenklöver Menyanthes trifoliata, tuvull Eriophorum vaginatum och dystarr Carex limosa. Arten förekommer genomgående i kalkfattiga myrar.

Höjdgräns 830 m: Tännäs: myr mellan Blötmyrtjärnen och Högvålen (17C 1j 4- 4-, !).

Kallgräs är känd från samtliga socknar. Antalet rutor med fynd är 100 och fördelningen är övervägande sydöstlig: NV och NÖ 11%, SV 30%, SÖ 56%.

Utbredningen kan förklaras av att arten ogärna överskrider 800 m. Det kan tilläggas att kallgräs förekommer mycket ojämnt inom det område i centrala Härjedalen som täcks av de fyra kartbladen 17D (Hede). Så t ex fann inte Arwidsson (1930) arten inom Sånfjällets nationalpark.