Första fynd
Först uppgiven av Behm (1887): Vemdalens kyrkby vid Norr-Veman.
Ekologi
Arten, som förefaller kalkgynnad, växer i välbevattnade, skuggiga branter och raviner samt på bäckstränder.
Höjdgräns. Osäker men lägst ca 760 m: Hantrafjällets SV-sluttning (Nilsson 1976).
Utbredning
Strutbräken är funnen i 7 rutor. Utom på en grupp västliga lokaler i Tännäs förekommer arten längre österut längs en SV–NÖ-axel i samma område som några andra växter som gynnas av kallt, rörligt vatten (t ex gullpudra Chrysosplenium alternifolium).
Lokaler
Vemdalen: Kalkbäcken (Bergtjärnbäcken) strax S om Sandviken (17D 3j 3- 0-, Cedergren 1916, i UPS: 1981, !), Skorvan nära Rönningsvallen (17E 3b 4- 1-, !) i bäckravin, Varggransfjället (17E 5-6b, Nordin 1954), Vemdalens kyrkby, två lokaler vid Norr-Veman (17D 5j, Behm 1887, UPS). Tännäs: Funäsdalsberget (EN och MÖ enligt Birger 1908a, S, !), Hamrafjället (EN enligt Birger 1908a, Nilsson 1976), Ulvknätten (17C 6g 1- 2-, Danielsson 1981, UPS) nedom sydbranten ca 650 m i fuktstråk. Hede: 3 km SÖ om Rånddalen (17D 0e, !), Sånfjällets nationalpark, flera lokaler (17D 2g-h, Arwidsson 1930). Linsell: vid bäcken 1 km SÖ om Nybodarna (16D 9h) och näset norr om Över-Ransjön (17D 0j 4- 2-, båda Danielsson 1973, UPS). Sveg: Tjuvforsen i Svegs samhälle (16E 5e, Birger 1908a). Lillhärdal vid Härjån (16E 1b, Birger 1908a), Sunnanå (16E 1-2b, 1893, EN i S m fl).
