Först uppgiven av Hülphers (1777) från Sveg.

Ett folkligt namn är jorbär (Modin 1911).

Smultron förekommer regelbundet i sydbranter, i sydvända bäckraviner samt mer sällsynt på kulturskapade ståndorter såsom i torrängar och gräsmark intill fäbodar. Kalk torde inte spela någon större roll för artens trivsel. Särskilt i sydexponerade brantberg brukar det fram i juli finnas gott om mogna smultron (och huggormar!).

Höjdgräns 960 m: Hamrafjället (Kullman 1977).

Östergren (1927) rapporterar en var. micrantha, som uppges vara en ny varietet med mycket små och vitt åtskilda kronblad samt med foder, som sluter tätt intill frukten. Den växte på en moränkulle på Hamrafjället 1924-26. Belägg (odlad i Uppsala botaniska trädgård) finns i UPS. Dahlgren (1962) gjorde en ingående genetisk granskning av micrantha-formen och kunde visa att det rörde sig om en s k periklinalchimär.

Smultron har noterats i alla socknar utom Härjedalsdelen av Åsame och Idre. Antalet rutor med fynd är 80 med den jämna fördelningen NV 22%, NÖ 18%, SV 19%, SÖ 22%.