Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Det normala förekomstsättet är i fuktiga ängar, strandkanter och videsnår, men sumpmåra kan ibland uppträda i torrare miljöer, t.ex. som ogräs i trädgårdsland och på vägkanter och dikesrenar.
Höjdgräns ca 900 m: Tännäs: Malmagsvålen (17C 9c, Östergren 1927).
Utbredning
Birger (1908a) kände sumpmåra endast från tre lokaler, men anmärker att den antagligen finns på många ställen inom området. Den har nu setts i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne och registrerats i 205 rutor med fördelningen NV 33%, NÖ 51%, SV 53%, SÖ 60%. Den lägre frekvensen i det nordvästra fjällområdet förklaras av att arten knappast når alpin region. Arten förbisågs eller negligerades av någon anledning av Birger; det kan knappast vara fråga om någon större, sentida expansion.