Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Nilsvallen i Sveg".

Subsp. boreale har endast anträffats i torra sydlutor, som tidigare använts för potatisodling. Subsp. simplex växer mestadels i gammal betesmark, gärna i röjningar intill vattendrag. Enligt min erfarenhet är arten inte speciellt kalkgynnad. Backruta bildar vegetativt ofta omfattande bestånd.

Höjdgräns 820 m (subsp. boreale): Tännäs: Svartåsens sydsluttning (17C 3i 1- 2-, BD i UPS).

Av de i Flora nordica upptagna underarterna förekommer subsp. simplex allmänt i Härjedalen, medan subsp. boreale, nordruta, endast är samlad på ett fåtal lokaler.

Arten är noterad för samtliga socknar och i 116 rutor med fördelningen NV 15%, NÖ 33%, SV 19%, SÖ 41%.

Artens huvudförekomster ligger i den kalkfattiga östra delen av Härjedalen. Eftersom den är starkt bunden till gammal betesmark, torde den få svårt att överleva när dessa växer igen. Ytterligare en lokal för subsp. boreale utöver höjdgränslokalen: Ljusnedal: Sjöbergets sydsluttning i gammal potatisodling (17C 7h 4- 2-, BD i UPS).