Först uppgiven av Nannfeldt (1935a) på grundval av ett herbarieexemplar (betecknat som Poa annua, vitgröe) från Tännäs: Fjällnäs (1928, Östergren i UPS och LD). Först genom Nannfeldt (1935a) blev trampgröets ställning som en från vitgröe väl skild art etablerad. Senare meddelar Nannfeldt (1937b) ytterligare två fynd i Tännäs (varav dock ännu ett i Fjällnäs). Ett tredje fynd kom från Lillhärdal, kyrkbyn.

Namnet trampgröe är välfunnet: arten växer helst på stigar och annan trampad mark. Lokalerna är oftast något fuktiga.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Trampgröe är numera känt från 72 rutor med förekomster i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne, Överhogdal och Älvros. Fördelningen är NV 37%, NÖ 17%, SV 8%, SÖ 2% och passar därmed in i det mönster, som skisserades i Nannfeldts arbete (1937b). Förekomsterna anknyter väl till dem i södra Jämtland. Troligen kommer fler lokaler att upptäckas i SÖ, men att arten ännu är relativt ovanlig där torde få anses säkert. Nilsson (1976), som publicerade åtskilliga lokaler från NV Härjedalen, antar att arten kan vara under spridning. Detta förefaller troligt med tanke på att många lokaler ligger vid vandringsleder och andra stigar och vägar.