Först uppgiven av Birger (1908a).

I NV Härjedalen är arten säkert inhemsk. Den växer där på ängsmark i sydlutor, en gång sedd i springor på vittrade block av kalkfyllit i ängsbjörkskog: Storsjö: Vargtjärnstötens sydsluttning (18C 6i, !). Lokalen i Lillhärdal Blekberg (16D 2j, !) ligger i en igenväxande betesmark vid en gammal gård. Även den andra lokalen i söder torde haft liknande karaktär.

Höjdgräns ca 1050 m: Storsjö: Predikstolens S-sluttning (18C 5f, Smith 1920).

Blåsuga är känd från Storsjö, Ljusnedal, Tännäs och Lillhärdal. Antalet rutor är 7. Utbredningsbilden ger stöd för uppfattningen att blåsuga invandrat både från väst och sydost.