Första fynd
Först uppgiven av Fristedt (1854): "Batrachium peltatum". Sannolikt innefattas arten i den R. aquatilis som uppges redan av Sjöstrand (1833).
Bygdenamn och bruk
Ett provinsnamn är abborrblomma (Modin 1911).
Ekologi
Sköldmöjan växer i grunt vatten i sjöar eller lugnt flytande åar, oftast på mjukbottnar. Arten bildar ibland vidsträckta blommande bestånd, t ex i älvsel eller i avsnörningar av älvar såsom i Ljusnan vid Hede.
Höjdgräns 925 m: Storsjö: Vitvattnet (18C 5g, 1938, G. Israelsson i S).
Utbredning
Endast exemplar med blommor och/eller flytblad har antecknats. Sköldmöjan är funnen i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede,Linsell, Sveg, Älvros, Lillhärdal och Härjedalen/ldre. Den är noterad i 37 rutor med fördelningen NV 15%, NÖ 17%, SV 11%, SÖ 10%. Framför allt påträffas arten i Ljusnans och Ljungans vattensystem. Den har svårt att göra sig gällande i hårt reglerade vatten, t ex Lossen och Svegssjön.
Rättelser efter publicering
Publicerad i floran som sköldnöja Ranunculus peltatus. Troligen är det R. schmalhausenii som är vanligast i Härjedalen eftersom R. peltatus är mer sydlig.
