Första fynd
Först uppgiven av Schissler (1770).
Bygdenamn och bruk
Sälgens blad har i äldre tider brukats som nödbrödsämne (Modin 1911). Det samlades när det var som frodigast och maldes blandat med något råg eller korn. Av mjölet bakades bröd.
Ekologi
Sälg växer ofta enstaka på relativt torr mark, ibland dock insprängd i ängsbjörkskog eller annan öppen skog. Stora exemplar ses ofta på fäbodvallar. Gråsälgen verkar att vara kalkgynnad i motsats till den vanliga sälgen. I varje fall tyder de hittills knapphändiga uppgifterna om dess förekomst på detta.
Höjdgräns 818 m: Storsjö: Stortuvan (18C 6i, Kilander 1955). På Hamrafjället har ÖN iakttagit gråsälg på uppemot 900 m.
Variation
I Härjedalen förekommer förutom den typiska rasen även gråsälg, var. coaetanea (= subsp. sericea) som rapporterats från enstaka lokaler (se under Utbredning). Ingenting säkert kan dock anges om dess totalutbredning i landskapet, då den inte hållits skild under inventeringen.
Hybrider med S. lanata, S. lapponum och S. repens.
Utbredning
Antecknad i samliga socknar i 301 rutor. Fördelningen är NV 42%, NÖ 75%, SV 68%, SÖ 91%. Eftersom arten inte når över skogsgränsen är detta ett väntat mönster.
Lokaler för gråsälg:
Storsjö: Tandåsens NÖ-sluttning (18D 4b, 1986, SK i UPS). Tännäs: Funäsdalsberget (Nilsson 1976), Hamrafjällets SV-sluttning (Nilsson 1976), Malmagsvålen ovan tullstationen (17C 9c, 1927, OÖ i UPS), Ramundbergets Ö-sluttning (18C 1f, 1973, RS i UPS).