Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid källor och åar h. o. d."

Bäckbräsma påträffas oftast vid bäckar, därden växer på mer eller mindre stenig mineraljord. Den ses också i mosstäcket invid kallkällor eller källflöden. Arten tycks undvika alltför starkt solbelysta lokaler. Den är troligen oberoende av kalk.

Höjdgräns ca 800–850 m: Storsjö: Grönfjällets östsluttning, region subalpin–silvestris (18C 4h, Nilsson 1976).

Arten är mycket formrik, t ex i fråga om stjälkens hårighet. I regel är den gleshårig, men helt kala exemplar förekommer såsom i Vemdalen: 300 m S om Sätervallen, kallkälla (17D 6j 3- 2-, 1988, BD i UPS).

Funnen i 77 rutor med fördelningen NV 11%, NÖ 16%, SV 42%, SÖ 12%. Arten är inte funnen i Härjedalen/Åsarne och Älvros men annars i samtliga socknar.

Utbredningen är koncentrerad till den sydvästra delen och sammanfaller grovt med arealen för gullpudra Chrysosplenium alternifolium. Detta område uppvisar den största brutenheten i Härjedalens skogsregion, jfr karta 3M i Atlas över Sverige (1953–71). Brutenheten bidrar till uppkomsten av källflöden och snabbt rinnande bäckar, dvs biotoper som gynnar bl.a. dessa arter.