Först uppgiven av Thedenius (1839).

Strandgyllen torde vara inhemsk i Härjedalen men sprider sig ofta till kulturmark. Den växer oftast på stränder av älvar, åar, sjöar och andra vattensamlingar (även artificiella). Substratet är oftast rikt på grus eller sand. Arten har också setts på fuktiga vägkanter och vägslänter. Den är ljuskrävande.

Höjdgräns 790 m: Tännäs: Fjällnäs (Östergren 1927).

Noterad i 49 rutor med fördelningen NV 15%, NÖ 17%, SV 11%, SÖ 10% och med fynd i samtliga socknar. Strandgyllen är speciellt vanlig utefter de större vattendragen.