Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Kålsätt &c".
Ekologi
Arten är kalkgynnad i Härjedalen. Den ses ofta på sjö- och älvstränder men växer i regel inte fullt så blött som föregående art. Vanligast ser man dock arten i rikkärr, även alpint.
Höjdgräns 1100 m: Storsjö: Jalketsåjja (18C 6g, Smith 1920).
Utbredning
Kärrsälting saknas i Härjedalen/Åsarne och Härjedalen/Idre men är noterad i övriga socknar. Den är funnen i 78 rutor med fördelningen NV 43%, NÖ 17%, SV 9%, SÖ 8%.
Det är intressant att jämföra utbredningskartorna för kallgräs och kärrsälting. Med gammal terminologi skulle de kunna kallas för vikarierande arter inom området. Båda är våtmarksväxter men har helt olika utbredningsmönster, vilket till stor del förklaras av att kärrsälting är kalkgynnad och mer höjdtolerant än kallgräs. Utbredningskartan för kärrsälting i Hultén (1971) är missvisande, eftersom den antyder en ökande frekvens i östra Härjedalen.
