Första fynd
Först uppgiven av Sernander (1910) på Skenören i Tännäs. Fyndet gjordes 1904.
Ekologi
Denna kalkkrävande fjällväxt växer på Skenören enligt Sernander i ett kärr i nedre delen av region alpin tillsammans med svartstarr Carex atrata, ängsull Eriophorum angustifolium, gullbräcka Saxifraga aizoides, tuvsäv Trichophorum cespitosum, fjällruta Thalictrum alpinum m.fl. På Stor-Mittåkläppen, där jag själv sett arten, växer fjälltätört i ett sluttande tuvsävkärr.
Höjdgräns. Samtliga förekomster tycks ligga i intervallet 900–1100 m. Kullman (1977) fann arten på 1095 m, också på Skenören (18C 0d–e).
Utbredning
Denna växtgeografiskt intressanta växt är känd från 9 lokaler.
Lokaler
Storsjö: mellan Dölltjärnarna och Kesudalen (troligen 18C 5h, Smith 1920), nära Krustjärnarna (18C 6–7h, Smith 1920). Ljusnedal: Stor-Mittåkläppen, (18C 2f 1- 3-, 1967, Y. Johansson i GB; 1983, BD i UPS). Tännäs: Fjällnästrakten (1919, L. Lindqvist i GB, även ÖN 1980-talet), Kojtjärnen (17C 9d 3- 1-, 1942, HS i UPSV), Långbrottsjöarna (18C 0d, 1929, L. Lindqvist i GB), Skenörens SV-sida (18C 0d, Sernander 1910), Skenörens N-sida, se ovan, Vättafjäll S om Svansjöns Ö ända (17C 7d, Gunnar Odencrants, brev 1981, 1989).
