Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Hieracium paludosum.

Kärrfibbla är på höga nivåer främst en ängsväxt (Smith 1951 s 364). Den förekommer också i subalpina rikkärr. Längre ned växer den helst i sluttande fuktstråk i gles skog. Ett massbestånd finns i ett sådant öppet backkärr nedanför Blekbergs gård i Lillhärdal (16D 2j 0- 2-, !). Arten förekommer också i bäckraviner, t.ex. i Överhogdal: Blåbärsbacken (17E 1i 4- 2-, !).

Höjdgräns 1100 m: Hamrafjället (Kullman 1971).

Kärrfibbla finns i alla socknar. Den är antecknad i 202 rutor med fördelningen NV 64%, NÖ 40%, SV 56%, SÖ 33%. Arten är anmärkningsvärt sällsynt i området nära Flede: den har sålunda inte anträffats i rutorna 17D 4b–j och 17D 3b–i. Troligen går arten att leta upp även där, om man speciellt inriktar sig på den, men det kan ändå fastslås att kärrfibbla är sällsynt där i jämförelse med de flesta andra områden. Även i Ångermanland tycks arten vara ojämnt spridd (Mascher 1990).