Först uppgiven av Dusén (1880).

Fjälligelknopp växer oftast i grunt vatten i t ex myrgölar, tjärnar och avsnörda delar av älvar och åar.

Höjdgräns 1005 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Arten är känd från alla socknar utom Härjedalen/Idre. Den är antecknad i 55 rutor.  Frekvensen avtar söderut: NV 28%, NÖ 19%, SV 11%, SÖ 9%. Sydgränsen i Sverige är inte så avlägsen och överensstämmer i stort med den biologiska norrlandsgränsen, jfr Fries (1948) och Samuelsson (1934). Kartan bygger i hög grad på egna fältanteckningar (i motsats till övriga Sparganium-kartor, som främst omfattar belagda fynd).