Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Gullris är en av Härjedalens vanligaste växter och som sådan föga kräsen beträffande miljön. Den undviker dock våtmarker och är vanligast i hedmark och som kulturföljare i gräsbackar, vid stigar och på vägkanter. Kilander (1955) detaljstuderade gullrisets ekologi på Stora Helagsstöten och konstaterade att den hade låga krav på markfuktighet och snöskydd. Arten bildar sällan bestånd.

Höjdgräns 1496 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

På kalfjället förekommer ibland lågvuxna former med stora blomkorgar. En av dessa är den av Cedergren (1916) från Sånfjället uppgivna f. minuta.

Gullris har antecknats i 436 rutor och finns säkert i samtliga rutor.