Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Odon växer i regel fuktigt, t ex i sumpskog och på stränder. Fjällodon, såsom jag uppfattar denna underart, förkommer i torra, lavrika Dryas-hedar, jfr Danielsson & Nilsson (1988). Den växer också i klippspringor på kalkrikt, lättvittrat substrat.
Höjdgräns (kollektivarten) 1500 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
I Härjedalen finns två raser (underarter) med olika ekologi, dels subsp. uliginosum (den vanliga låglandsformen), dels subsp. microphyllum (syn. subsp. alpinum), fjällodon. Den senare är upptagen i Nilsson (1986), med foto. Fjällodon har mycket korta blomskaft och små, ofta nästan cirkelrunda blad.
Utbredning
Arten är funnen i 446 rutor . Belägg av förmodad subsp. microphyllum finns från angivna lokaler.
Lokaler
Subsp. microphyllum, lokaler med belägg: Storsjö: 0,5 km SV om Fältjägarstugan (18C 4f 1- 2-, 1985, BD i UPS), S. Gröndörrstöten (18C 5h 0- 3-, 1987, BD i UPS), V. Helagsskaftet (18C 6e 4- 4-, 1989, J. Andersson i UPS), Krustjärnstöten (18C 7h, 1947, Arwidsson i S), Torkilstöten (18C 5i 2- 2-, 1989, BD i UPS), Vargtjärnstöten (18C 6i, 1991, !). Ljusnedal: Lill-Mittåkläppen (18C 2f, 1947, Arwidsson i S). Tännäs: Hamrafjället (1947, Arwidsson i S, 1992, !).