Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Satyrium viride.

På kalfjället uppträder grönkulla oftast på något fuktig mark, t ex i vissa Dryas-samhällen och i ängsmark. I skogsregionen finns arten bl a i örtrik granskog och i strandvegetation. Någon gång kan man se den i landsvägsdiken och på fuktiga vägrenar. Grönkulla är kalkgynnad.

Höjdgräns 1320 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Som Kilander (1955) påpekar varierar blomfärgen mellan rödbrunt och gulbrunt. Rödbruna exemplar är vanligast.

Arten är känd från alla socknar utom Härjdalen/Åsarne. Den har antecknats i 181 rutor med en kraftig koncentration till den kalkrika NV-delen: NV 83%, NÖ 25%, SV 29%, SÖ 9%.