blåklint
Centaurea cyanus
Arten uppgavs först av Dusén (1880) med Enander som uppgiftslämnare. Birger (1908a) meddelar ytterligare fyra fynd i Lillhärdal och Älvros, varifrån arten nu säkerligen är utgången. Den växte vanligen i rågåkrar. I brev till Birger meddelar Behm 1909 fynd av blåklint i Vemdalen kyrkbyn, och i Sandviken.
Lokaler
Därefter är endast två förekomster kända: Tännäs: Tänndalen, 1 exemplar på vägkant (17C 8e, 1971). Vägslänterna hade nyligen besätts med gräsfrö (G. Odencrants, brev 1989). Hede: vägkant i byn (17D 4g, 1989, SK i UPS).