Först uppgiven av Birger (1908a).

Gulmåra är inte ursprunglig i Härjedalen. Den bildar bestånd i fodervallar och har antagligen införts med orent gräsfrö. Gulmåra sprids också utefter landsvägar och banvallar. Dessutom har den noterats i öppen betesmark vid många fäbodar.

Höjdgräns 820 m: Tännäs: Långnäsvallen (17D 1a 4- 4-, !).

Gulmåra är känd från Vemdalen, Tännäs, Hede, Linsell, Sveg, Överhogdal, Lillhärdal och Härjedalen/Idre. Fynd har gjorts i 23 rutor och som kartan visar ligger de flesta lokalerna i sydöst. Det är möjligt att spridningen mot NV inte är avslutad.