Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ekbräken bildar ofta stora bestånd i skuggig skogsmark och utefter bäckar. Den är också vanlig i hedartad björkskog i fjällen. Ovan trädgränsen påträffas ekbräken i blockmark och dvärgbjörks- och videsnår.

Höjdgräns 1205 m: Storsjö: Predikstolen (18C 5f, Kullman 1971).

Ekbräken är påträffad i 387 rutor och i samtliga socknar. Fördelningen är NV 84%, NÖ 91%, SV 84%, SÖ 88%, och spridningen är alltså mycket jämn över landskapet.