Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "från Kålsätt till Ransjö."
Ekologi
Förekomstsätten för de båda väddarterna är markant olika. Det är svårt att se någon enda lokal, där åkervädd kan anses som ursprunglig. I regel påträffas den i gräsmark på fäbodvallar samt på vägkanter. Förmodligen är den införd med vallfrö eller gräsfrö (jfr Mascher 1990).
Höjdgräns 790 m: Fjällnäs (Nilsson 1976).
Utbredning
Åkervädd saknas i Härjedalsdelen av Åsarne och Idre men finns i övriga socknar. I vardera Storsjö och Ljusnedal är dock endast en lokal känd tills vidare. Antalet rutor med fynd är 62, dvs ungefär lika många som för ängsvädd, och fördelningen i stort kan tyckas vara likartad: NV 5%, NÖ 7%, SV 10%, SÖ 38%.
Om man jämför utbredningskartorna för väddarna, ser man dock hur olika detaljutbredningarna ändå är, vilket beror på att ängsvädd i så hög grad är bunden till älv- och åstränder.
