Först uppgiven av Fristedt (1854). Äldsta belägget är från 1842 samlat i "Midtådalen" av Thedenius (i S).

Myggstarr växer i Härjedalen oftast på översilningsmarker i anslutning till snölegor. Arten bildar gärna stora bestånd, som lätt uppmärksammas på den mörkgröna färgen, även före blomningen, som inträffar sent på sommaren. Mitt intryck är att arten är kalkgynnad.

Höjdgräns 1080 m: Norra Helagsstöten (Kilander 1955). Som lägst har arten setts på ca 790 m vid Malmagen i trakten av Fjällnäs (Östergren 1927).

Arten är känd från ett väl sammanhållet område i de snörika fjällen i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Antalet rutor är 28 med samtliga förekomster i NV. Kartan visar artens sydgräns i Sverige.

Den sydligaste kända förekomsten ligger i Tännäs: Flåten på översilad mark nära Livsäterån (17C 8f 3- 0-, !).