Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Bygdenamn och bruk
Bland härjedalska provinsnamn kan nämnas ellmört (Modin 1911).
Ekologi
Kilander uppger att arten över skogsgränsen bl a förekommer i klippbranter och bergrötter med kontinuerlig vattentillgång samt vid fågeltoppar. I skogslandet är mjölkörten särskilt framträdande på hyggen och i annan kulturpåverkad miljö (vägkanter, banvallar m m).
Höjdgräns 1300 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
Blomfärgen varierar mycket. Den kan vara rent vit eller ha olika röda nyanser. En särskilt kraftigt röd form växer vid landsvägen nära Storsjö kapell. Mycket vacker är "var. spectabile Simm." med rosa kronblad och brunröda foderblad.
Birger (1908a) nämner en vit form från Tännäs: sjön Grucken (17D 4a). Vitblommig mjölkört rapporteras också från Malmagsvålen vid Fjällnäs (Östergren 1927). Själv har jag sett den på flera ställen men endast antecknat den från Lillhärdal: strax V om Säldervallen, vid vägen (16D 5h, !). "Var. spectabile" är samlad i Lillhärdal: Härjåbron (16E 4d, 1916, GC i UPS) och uppges dessutom från Vemdalen: Skalet vid landsvägen (17E 6b, 1913, Cedergren 1916) och från Tännäs: Fiällnäs (Östergren 1927).
Utbredning
Mjölkört finns i alla socknar. Den är antecknad i 414 rutor med fördelningen NV 85%, NÖ 96%, SV 96%, SÖ 98%. Arten finns nästan säkert i samtliga rutor.