Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "på de höga fjellen: Sylfjellet, Skarfdörren, Helagsstötarne".

Dvärgranunkel påträffas på mineraljord, i vått grus eller bland sten vid bäckar i fjällregionen. Den växer också vid snölegor eller på översilade klipphällar.

Höjdgräns 1698 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta noteringen är 880 m: Storsjö: nedre delen av Biskopsån (18C 6c 1- 4-, 1981, BD i UPS).

Arten är endast funnen i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs och inskränkt till landskapets nordvästra fjärdedel. Den är antecknad i 11 rutor. Den isolerade lokalen i SÖ ligger i Storsjö: Väster-Stoljan (18C 2j, Smith 1920).