fjällruta
Thalictrum alpinum
Mer information om arten

Första fynd

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ekologi

Arten gynnas påtagligt av kalk. Den kräver ett gott snöskydd och växer därför rikligt i alpina kalkängar. Nedom trädgränsen finns fjällruta ofta i rikkärr och utefter de större älvarna med följeväxter som dvärglummer Selaginella selaginoides, fjällviol Viola biflora, svarthö Bartsia alpina och tätört Pinguicula vulgaris.

Variation

Albinistiska exemplar ses någon enstaka gång.

Utbredning

Sedd i 160 rutor med mycket ojämn fördelning: NV 86%, NÖ 43%, SV 12%, SÖ 3%. Arten saknas i Överhogdal, Härjedalen/Åsarne och Härjedalen/Idre. Den följer Ljusnan ner till Linsell. Längre nedströms har fjällruta, vad Härjedalen beträffar, setts vid Kolsätt (16E 6j, 1879, KFD & HFS i S). Nedom fjällen förekommer arten dessutom främst i kalkområdena vid Sörvattnet i västligaste Linsell och i rikkärren vid Rånddalen och centralorten i Hede.