Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Kålsätt och Wiken sparsamt."
Ekologi
Artgruppen uppträder som ogräs i åkrar, på ruderatplatser och annan kulturmark med gles vegetation, såsom grustag, järnvägar och fäbodvallar.
Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).
Variation
Förutom baldersbrå, M. perforata, förekommer också nordbaldersbrå, M. maritima subsp. subpolaris, i landskapet (jfr Hämet-Ahti 1967). Denna har dock inte särskilt eftersökts under inventeringen.
Utbredning
Arterna är inte registrerade i Härjedalen/Åsarne och Överhogdal men är för övrigt spridda över landskapet. De har noterats i 74 rutor med fördelningen NV 21%, NÖ 26%, SV 19%, SÖ 11%. Denna fördelning, med lägst frekvens i SÖ, verkar inte rimlig och kan bero på ofullständig registrering.
Lokaler
Hämet-Ahti (1967) nämner två lokaler för nordbaldersbrå i Härjedalen: Storsjö: (kyrkbyn?) (1947, T. Andersson i S). Tännäs: Funäsdalen (1908, MÖ i S).