Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Satyrium bifolium.

Nästan alla lokaler ligger i skogsbergens sydsluttningar. Arten trivs särskilt väl i skogsgläntor och förekommer också vid stigar. Någon gång har nattviol setts på fastmarksöar i rikkärr, t ex i Storsjö myr N om Viksjön (18C 4i, !, kartans nordligaste lokal). Möjligen är arten något kalkgynnad.

Höjdgräns ca 850 m: Linsell: Korpflyets S-brant (17D lg, !).

Nattviol finns i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne, Vemdalen och Härjedalen/ldre. Antalet rutor är 26, och över hälften av lokalerna ligger i SÖ, som kartan visar. En koncentration av lokaler finns i landskapets östligaste socken, Överhogdal.