Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "uppgifven såsom växande vid Sveg." Äldsta belägg Funäsdalsberget (1836, Thedenius i UPS).

Ett härjedalskt provinsnamn är bockbla: de ännu ej utslagna bladen ansågs likna bockens skidformiga horn (Modin 1911).

På högre nivåer förekommer liljekonvalj bl a i sydbranter med stabiliserad rasmark. I skogslandet är arten vanligast i rikare vegetation kring bäckar och älvar.

Höjdgräns 1000 m, och vid 995 m med blomknopp: Storsjö: Vargtjärnstöten (18C 6i) i brant S-sluttning (Kilander 1955).

Liljekonvalj växer i alla socknar. Den är antecknad i 129 rutor och fördelningen är NV 26%, NÖ 28%, SV 27%, SÖ 45%.