Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Snip är särskilt riklig i kalkpåverkade kärr, där den ofta blir dominerande. Men smärre bestånd förekommer också i något fattigare kärr.

Höjdgräns ca 1000 m: Storsjö: Predikstolen (18C 5f, Smith 1920).

Snip finns i alla socknar och har antecknats i 302 rutor med fördelningen NV 65%, NÖ 71%, SV 53%, SÖ 81%. För en art som inte når högre än ca 1000 m är detta ett rimligt utbredningsmönster.