Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Snöbräcka växer på länge snöbetäckta lokaler på översilad mark vid bäckar och snölegor och ofta i en tät matta av levermossor. Men arten har också observerats på fuktiga klippor, ibland i skugga. Lokalen i Linsell är en skuggig, nordexponerad bäckravin. Arten är troligen kalkgynnad, även om flera lokaler ligger i kalkfattiga trakter.

Höjdgräns 1681 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta lokalen (kartans sydligaste) ligger på ca 750 m: Linsell: 2 km SV om Sandvallen (16D 9i 3- 4-, BD i UPS, Danielsson 1973).

Funnen i 11 rutor i Storsjö, Ljusnedal, Tännäs och Linsell. Smith (1920) anger att arten har en utbredning liknande knoppbräcka.