Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Arten är kalkgynnad och växer vanligen i myrar men förekommer också i hedar, där den gör ett något främmande intryck, t ex i Storsjö: Tossåsfjället (18D 7e, !). Den växer även i fttktängar och på översilade klippor.

Höjdgräns 1346 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Björnbrodd är känd från alla socknar utom Härjedalen/Idre. Antalet rutor är 219 med fördelningen NV 82%, NÖ 61%, SV 23%, SÖ 38%. Arten är överraskande vanlig i den, åtminstone beträffande berggrunden, kalkfattiga sydöstra delen.