Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Nästan alla lokaler för fjällkattfot ligger i region alpin Den växer ofta tillsammans med fjällsippa och andra växter som är beroende eller gynnade av kalk. Arten ses också i vittringsgrus och i springor på block eller bergväggar med kalkhaltiga mineral.
Höjdgräns 1690 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Hanplantan stiger till 1350 m enligt Kilander (Helagsfjällets glaciärdal). Som lägst är fjällkattfot funnen på 580 m i Storsjö: vid gamla landsvägsbron över Ljungan (18D 3a 4- 4-, Nordin 1958).
Utbredning
Arten är begränsad till Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Den har antecknats i 43 rutor. Arten har endast en sydligare svensk lokal (i Dalarna, Idre, Almquist & Björkman 1970). Hanexemplar av fjällkattfot är generellt sällsynta. I Härjedalen är sådana kända endast från Helagsområdet (sammanställning hos Kilander 1955), belägg (1908, HSM) finns i LD.
