Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Dyveronika växer på mycket blöta lokaler, i fjällen t.ex. videkärr. Birger (1908a) har funnit arten på 1,5 m djup i Ljusnan, men oftast ser man den på mjukt underlag i strandzonen av älvar och sjöar.

Höjdgräns ca 920 m: Storsjö: nära Östra Helagssjön (18C 5g, Smith 1920).

Blomfärgen varierar. Östergren (1927) nämner en vackert mörkblå form. Vita blommor nämns från Sveg och Lillhärdal av Birger (1908a). Jag har själv samlat en vitblommig form i Linsell: Övre Ransjöns Ö strand (17D 0j, 1968, i UPS).

Dyveronika har antecknats i 42 rutor med fördelningen NV 15%, NÖ 13%, SV 8%, SÖ 17%. Den finns i alla socknar utom Härjedalen/Idre. Arten är främst spridd i Ljusnans vattenområde.