Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Björkpyrola är främst en skogsart. Den växer i både barr- och lövskog och fuktigt eller torrt. Möjligen kan sägas att den undviker obeskuggade växtplatser. Arten växer gärna på kulturmark såsom vägslänter och vid skogsbilvägar.

Höjdgräns. Smith (1920) rapporterar arten från Storsjö: Däika (18C 3h), vars bas ligger på ca 1000 m. Samma nivå når arten i Vemdalen: toppen av Högfjället i skydd av stenar i mossa (17E 5a, 1915, KBN i UPS).

Björkpyrola finns i alla socknar och i 242 rutor. Den är efter klotpyrola den mest spridda arten i sin familj. Fördelningen är NV 46%, NÖ 57%, SV 53%, SÖ 67%. Att arten är sparsammast i nordvästra Härjedalen beror på att den sällan överskrider trädgränsen.