Först uppgiven av Dusén (1880) från Hede: Hedeviken (17D 4h). Belägg härifrån (i UPS) har granskats av Palmgren och förts till C. oederi subsp. oederi.

Ärtstarr påträffas framför allt på sjö- och älvstränder, som tidvis är översvämmade. Substratet är ofta rikt på sand.

Höjdgräns ca 950 m: Storsjö: Östra Helagsskaftet (troligen 18C 6h, 1949, HSM i UPS). Kollekten är av Palmgren förd till C. oederi subsp. oederi.

Arten, som enligt Hylander (1966) kan uppdelas i tre underarter, C. oederi subsp. oederi, subsp. fennica och subsp. pulchella, behandlas här kollektivt. På två av lokalerna utanför Ljusnans stränder förekommer en dvärgvuxen och småfruktig form. Den ena av dessa lokaler är nämnd under Höjdgräns, den andra ligger i Linsell: N stranden av den nordligaste av Harrtjärnarna (17D Oa 3- 2-, 790 m, 1982, BD i UPS, conf. M. Hedrén).

Arten, som antecknats i 14 rutor är känd från Storsjö, Vemdalen, Hede, Linsell, Älvros och Lillhärdal. Den är främst spridd längs Ljusnans stränder mellan Linsell och Hede.