Birger (1908a) uppger hybriden från ett 10-tal lokaler i Tännäs, Linsell och Lillhärdal. Smith (1920) citerar tre av dessa och tillägger Storsjö: Storsjö [by].

Sten Selander (1950) skriver om denna växt: "Det förefaller mig högst osäkert om vi här verkligen har att göra med en hybrid; växtens fertilitet tycks knappast vara nedsatt, och dess detaljutbredning syns vara alldeles oberoende av de förmodade stamarterna." Saken har nu kommit i ett annat läge, då det konstaterats att hybriden har ett kromosomtal som ligger mitt emellan föräldrarnas (2n = 39, jfr manuskript till Flora nordica). Växten kan bilda omfattande bestånd genom vegetativ förmering.

I UPS finns ett 10-tal kollekter med denna hybridbeteckning. Här kan särskilt nämnas Tännäs: Malmagsvålen (17C 9c, 1933, J. A. Nannfeldt och OÖ). I S finns tre kollekter som av A. Often 1990 bestämts till denna hybrid: Vemdalen: Telltorpet ca 5 km V om kyrkbyn (17D 5j, 1885, FLB, som Stellaria borealis). Tännäs: Funäsdalsberget (1853, Fristedt, som S. longifolia alpestris och Linsell: Dravagen (16D 7h, 1921, Egerström, som S. longifolia).