Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Grönvide bildar snår på fuktig mark av varierande slag, såsom stränder och i öppen sumpskog, men arten förekommer också på torrare mark (t ex på avschaktningar i anslutning till vägar).

Höjdgräns. 1044 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Arten är ibland svår att skilja från svartvide (jfr denna). Det har varit lättare att finna typiska exemplar av grönvide än av svartvide. De glänsande gröna bladen och de brunröda kvistarna är mycket karakteristiska. Man måste dock kontrollera bladundersidan för att skilja grönvide från svartvide.

Hybrider med S. aurita, S. glauca och S. myrsinifolia.

Denna vanliga videart är sedd i samtliga socknar och i 363 rutor. Fördelningen är jämn över landskapet: NV 68%, NÖ 92%, SV 79%, SÖ 90%. Den lägre frekvensen i NV torde hänga samman med att artens höjdgräns är så måttlig.