Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Majbräken växer helst i skugga och på friska marker med rörligt grundvatten, såsom i bäckraviner, grankälar, gråalskog och även vid skogsdiken och i blockmark.

Höjdgräns 920 m: Hamrafjället (Kullman 1971).

Arten varierar starkt i habitus. Exemplaren blir mycket frodiga på gynnade lokaler, såsom Ljusnedal: Häckelbergets sydsluttning (17C 8g 3- 4-, BD i UPS). Bladens flikighet varierar också mycket.

Arten är känd från alla socknar utom Härjedalen/Idre och antecknad i 92 rutor med fördelningen NV 20%, NÖ 17%, SV 18%, SÖ 37%. Att utbredningens tyngdpunkt ligger i SÖ är naturligt för en art som knappast går över skogsgränsen.