Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Ophrys alpina: på Axhögen."

Dvärgyxne är kalkkrävande och växer oftast i glesa hedar med fjällsippa Dryas octopetala och klippstarr Carex rupestris. Den kan också påträffas på flytjordsterrasser och i jäsjord på polygonmark.

Höjdgräns: 1230 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Arten går sällan nedom skogsgränsen.

Dvärgyxne förekommer i ett sammanhängande område i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Antalet lokaler är 13 fördelade på 18 rutor. Artens sydligaste lokal i Sverige ligger på Ramundberget. Den har således aldrig upptäckts på Hamrafjället.