Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Vitgröe växer uteslutande på kulturpåverkad mark, t ex våt, öppen jord vid gårdar och fäbodar, på stigar och vägkanter, vid järnvägsstationer och turistanläggningar.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Vitgröe finns i alla socknar. Arten är funnen i 165 rutor med den jämna fördelningen NV 45%, NÖ 41%, SV 38%, SÖ 31%.