Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833). Han samlade arten vid Svegs kyrka. Exemplaret är bevarat i UPS.
Ekologi
Fjällummer växer oftast mycket torrt, såsom i lavrika ris- och gräshedar (t ex bland stagg). Den bildar ofta smärre, täta bestånd.
Höjdgräns: 1550 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Som lägst är arten känd från Älvros: Kolsätt, ca 350 m (16E 6j, 1950, ÖN i LD).
Utbredning
Fjällummer har sin huvudutbredning i fjällen och finns i samtliga fjällområden i Härjedalen. Den är dock sedd på strölokaler långt nere i skogsområdet. De båda sydligaste lokalerna på kartan ligger i Lillhärdal: Stor-Höktandens NÖ-sluttning (15D 8g 0- 4-, LS) och Nedre Rottensjöns nordända (15D 9h 4- 0-, !). Utbredningsområdet fortsätter söderut i Dalafjällen.
Arten är påträffad i 144 rutor med fördelningen NV 76%, NÖ 29%, SV 25%, SÖ 3%. Den är känd från alla socknar utom Härjedalen/Åsarne och Överhogdal.
