Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Kvickrot växer som envist kvarstående ogräs tillsammans andra kulturföljare vid bebyggelse, även vid förfallna gårdar och fäbodar långt ute i obygderna.

Höjdgräns 810 m: Hamrafjället (Kullman 1977).

Kvickrot är rapporterad från samtliga socknar. Arten är noterad i 109 rutor med fördelningen NV 11%, NÖ 18%, SV 21%, SÖ 48%.

Som exempel på isolerad, nu övergiven bebyggelse, där kvickrot antecknats, kan följande lokaler nämnas: Åsarne: Lövsta (18D 2g 1- 2-, !). Vemdalen: Henvålen (18D lf 1- 2-, !). Tännäs: Jons-Nyvallen (17C 7f 2- 2-, !).