Först uppgiven av Dusén (1880), sagesman F. Behm. Sjöstrand (1833) uppger M. spicatum såsom förekommande här och där. Troligen var det dock hårslinga han såg.

Hårslingan växer nedsänkt i vatten och har en vid ekologisk amplitud. Den finns främst i större vattendrag och i sjöar, men kan också växa i smärre bäckar. Underlaget är i regel mineraljord av växlande finhet.

Höjdgräns 944 m: Storsjö: Krustjärnarna (18C 6-7h, Samuelsson 1945).

Hårslinga är funnen i alla socknar och i 60 rutor med fördelningen NV 16%, NÖ 23%, SV 21%, SÖ 15%. Alla mina kollekter av arten (15 st) har granskats av Stefan Ericsson, Umeå.