Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ett folkligt namn är jetrams, eftersom getterna äter den begärligt (Modin 1911).

Kråkklöver växer i myrar, invid bäckar och på annan fuktig mark. Ibland växer arten mycket blött, t ex på översilningsmarker och i grunt vatten i sjöar.

Höjdgräns 1130 m: Storsjö: Jalketsåjja (18C 6g, Smith 1920).

Kråkklöver, som är en av landskapets vanligaste arter, finns i alla socknar och har noterats i 383 rutor. Fördelningen är jämn: NV 80%, NÖ 88%, SV 89%, SÖ 89%.