Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Lokaler, där klofibbla troligen är spontan, är sällsynta i Härjedalen. En sådan är möjligen Hede: Ulvberget (17D 4h, Birger 1908a). Klofibbla växer på järnvägsområden, avschaktningar, torvtak (i Funäsdalen och Bruksvallarna, !), parkeringsplatser och kyrkogårdsmurar (i Lillhärdal, !).
Höjdgräns ca 790 m: Tännäs: Malmagen (17C 9c, Smith 1920).
Variation
Arten varierar bl.a. i fråga om stjälkens grenighet och bladens utseende. En fågrenig typ, f. segetalis Roth, beskrivs i Neumans flora (1901). Den är omnämnd av Birger (1908a) från Lillhärdals by och Sveg (med stavningen segetatis).
Utbredning
Klofibbla finns i alla socknar utom Härjedalsdelen av Åsarne och Idre. Den har registrerats i 12 rutor. Arten förefaller att ha minskat under 1900-talet. Den tätaste koncentrationen av lokaler ligger i närheten av Sveg.
Lokaler
Exemplar som kan hänföras till f. segetalis har samlats (BD, UPS) på järnvägsstationerna i Sveg (16E 6e 1- 3-, och Överhogdal (17E 1j 1- 3-, 1988).
